Helene Billgren och Stefan Uhlinder var klasskamrater när de studerade på Valands konstskola. 1985 ställde de ut på elevgalleriet Rotor. De upptäckte då att de hade personkemi. Genom åren som gått har bägge två var och en på sitt håll gjort karriär som konstnärer. De har dock hållit kontakten och gjort ett flertal utställningar tillsammans. På Vetlanda museum ställer de ut med en blandning av nya och gamla verk.De har trots detta olika uttryck. Helenes konst är enligt henne själv ”trashigare” medan Stefans konst är mer dekorativ med mycket naturinfluenser. Stefan är färgglad medan Helene är mer sparsmakad i färgvalen. De har en likhet i att det finns en lekfullhet i verken men det är mer en attityd till konsten än en formlikhet.
Stefans bilder ser ut som tapeter i en barnkammare. Med små föreställande bilder. Det är en tavla med små scener. Någon som tittar på sin brevlåda. Andra påtar i trädgården. Människor som befinner sig på små lossryckta jordbitar – som öar som svävar på himlen. Det är växter med stora blad och rötter. Det är andra som mer ser ut som tyg av Josef Frank med slingerrankor och bikupor.
I verket ”Parken” som består av 11 delar har varje bild en växt avbildad. Det är som en flora eller en rad skolplanscher med växter. Bilderna består av collage av färgat papper. De befinner sig på gränsen mellan realistiskt återgivna växter och fantasiväxter.
Helene Billgrens bilder ger ett punkigare uttryck. Hon har tagit ett grafiskt blad med ett par flickor och i flera versioner ritat, målat och klistrat på detaljer. Det är bitar med bast, guldlamé eller mässingskedjor som inramar bilderna. Vissa av de grafiska bladen känns det som att hon tyckt att de var för fina och att de måste smutsas ner. Helens flickor är diffusa väsen. De är lite suddiga och oftast vänder de sin blick mot något annat än betraktaren.
Hennes verk ”Ecran” ser ut att vara ett suddigt fotografi som är tapetserat på väggen. När man går en bit ifrån och ser den i lite vinkel så ser man ansikten.
Trots att verken kommit till under en längre period så är utställningen ändå väldigt sammanhållen. Det känns som att de två konstnärerna har en gemenskap i sin respektlöshet. Kanske är detta ett arv från när de gick på Valand när en av de stora konstriktningarna var postmodernismen. En av de viktigaste sakerna inom postmodernismen är upphävandet mellan etablerade motsatspar som finkultur och kitsch eller allvar och lek. Helene Billgren återanvänder från sina egna bilder och plockar inspiration från saker hon hittar på loppisar. Stefan Uhlinders bilder liknar mer och mer tapeter och brukskonst. Där en förförisk yta ligger ovanpå en drömvärld som inte är utan faror. En värld där vi väntar på ett brev som förändrar vårt liv, eller där vi bor i bungalows i träden.
Text och bild
Dan Nilsson
BU Winter 2016Helene Billgren och Stefan Uhlinder
Vetlanda museum
27 februari – 3 april 2016
