Granen är på många sätt en tydlig bild och symbol över Småland. Den har fått stå som ett förhatligt objekt över det tråkiga svenska landskapet. Å andra sidan har den också funnits med i nationalromantiska skildringar av Sverige och den fanns även med på nazistiska julkort under andra världskriget.
Ett stycke oförfalskad natur som bara är kan laddas med en mängd konnotationer. Vi läser gärna in strävsamhet och kraft i granarna där de står emot både vind och köld.
Utställningens titel har hon tagit från Carl August Ehrensvärd som avskydde granar och följaktligen också Småland. Han föredrog och var mer romantiserande kring Italiens landskap medan den samtida Linné var mer inriktad på nyttotänkande och mer entusiastisk över det småländska landskapet.
Svenskens självbild är att många svenskar är naturälskande och att det märks speciellt tydligt då det är midsommar, städernas centrum töms på folk och om man kan så åker man ut till sommarstugan.
Böttcher säger att hon jobbar med porträtt som visar skogens topografi. Hennes egna teckningar är minutiösa och detaljrika. Det är tolv stycken blyertsteckningar på papper. Hon är född i Bruzaholm och uppvuxen på det småländska höglandet och verkar precis som Linné vara mer positiv till granar.
Centralt i utställningen är hennes verk ”Den svenska serien”. Hennes egen konst speglar de olika influenserna från andra konstnärer. Ett av särdragen är nämligen att hon plockar fram konstverk ur museernas gömmor och ställer dem bredvid sina egna. Till detta lägger hon texter från författare och små post-it-lappar som kommenterar. Det blir som en ganska tjock bock där notförteckningen är den största delen. Det här är förstås ingen nackdel. Vi behöver inte läsa genom alla referenser. Vår hjärna sätter igång och bearbetar och hittar nya referenser.
Under arbetets gång med utställningen upptäckte Böttcher konstnären Sten Dunér som bor utanför Värnamo. Hon har gjort sin egen version av hans granar i fem versioner. Det blir till en hyllning till en äldre kollega.
Mitt i utställningsrummet ligger en stor matta. Det är en flera meter stor flossamatta där det fattas bitar av luggen. Det är vita fält där inga trådar fästs. De andra färgerna är blått, grönt och svart. När jag ser ett gammalt julkort på väggen bredvid så förstår jag vad det är det som avbildats på mattan. Ett gammalt julkort från Nationalsocialistiska blocket, där ett vitt hakkors strålar mellan de svarta granarna. På vykortet finns också texten ”God helg”. På mattan är luggen så lång att det ser vildvuxet ut.
Ann Böttcher har plockat ut en rad målningar i ut Smålands konstarkivs samlingar som är som en pendang till utställningen. Det är granmotiv i alla möjliga tekniker av Vera Nilsson, Magnus Bärtås och förut nämnde Sten Dunér bland annat. De här verken är som en kommentar kring resten av utställningen. Man tittar och letar efter särdrag på hur konstnärerna skildrat granarna.
Ann Böttcher är en viktig konstnär som på ett subtilt sätt utforskar vår kulturhistoria och vår identitet med utgångspunkt från granen. Där en mängd referenser från historien både långt borta och nära speglas i hennes egna noggranna teckningar.
Ann Böttcher
”Beskåda detta otäcka land”
Vandalorum
12/9 – 29/11 2015
Dan Nilsson
Text och bild
