Kråkshults revolutionära expressionist

Perioden efter det första världskriget innebar en ny politisk medvetenhet men också konstnärliga experiment och dekadans. Man ville ha en ny kultur och kreativiten sprudlade med expressionistisk film, kabaréer och jazzmusik.  Det var också en tid då Tyskland hade fått sin första demokratiska författning men det var också en period av hög arbetslöshet och inflation. Eric Johansson var en konstnär som befann sig mitt i detta. Han var född i Dresden av en svensk mamma och lämnad till fosterföräldrar. Det finns också en lokal koppling, han tillbringade somrarna i det ärvda huset i Kråkshult utanför Eksjö.

Expressionismen är en inriktning där avbildandet av motiv ger uttryck för konstnärens inre föreställningsvärld eller egna känslor. I Tyskland var expressionismen speciellt stor tiden efter Det första världskriget med många kända namn som Ernst Ludwig Kirchner, Otto Dix och Emil Nolde.
Utställningen inleds med kritteckningen ”Demonstration”, där en mängd människor med upprörda och förvridna ansikten vandrar under röda fanor. I Dresden där Johansson växte upp fanns det en lång tradition av arbetarkamp och han var aktiv i bildandet av ett revolutionsråd i akademin. I flera andra av hans bilder märks det politiska engagemanget som till exempel ”Industrialisten” där en äldre man med mustasch är porträtterad med ett litet hakkors på kavajslaget.

Utställningen rymmer också motiv av en annan karaktär. Det är studier av muskulösa män, gycklare, och flera närgångna porträtt. Spännvidden är stor både stilmässigt och tekniskt där det är oljemålningar, akvareller, teckningar och träsnitt.  Man undrar ju lite över historien bakom bilden ”Selbstmorderin”, som föreställer en kvinna som hoppar ut från ett fönster. Är det ett skildrande av en verklig händelse eller är det ett uttryck för känslor som konstnären känner?

När nazisterna tog makten 1933 blev situationen för Eric Johansson allt mer besvärlig. Förutom att han hade en revolutionär bakgrund så var han gift med en kvinna av judisk börd. Nazisterna anordnade 1937 en konstutställning med konst som de ansåg var degenererad och Eric Johansson var representerad på den. De kallade den för ”Entartete Kunst” och han var ende svensk i sällskap med många konstnärer som idag anses som de största i konsthistorien. Några av de andra var Marc Chagall, Paul Klee, Piet Mondrian och Max Ernst. Efter en del umbäranden flydde Johansson till Sverige och en stor del av hans konstnärliga produktion försvann.  Han bosatte sig så småningom i Täby och hans konst nådde inte samma höjder som under mellankrigsåren.

Det är berömvärt att man fått en utställning som mycket väl hade kunnat ställas ut på de stora museerna i Stockholm. Det är inte bara en konsthistoriskt intressant utställning utan också en utställning som på sitt sätt skildrar historierna bakom i ett omvälvande skede i Europas historia.

Den urartade svensken
Eric Johansson – revolutionär expressionist
Eksjö museum
23 maj – 6 september

Dan Nilsson 

Text och bild