En plats för konstmöten

Lukten av tjära är det första som möter en när man kommer fram till Mariannelunds station. De kommer från Susanne Demånes nytjärade skulpturer som står på grusplanen mellan husen. Konsten är utspridd på flera platser. Det är en blandning av konstnärer och stilar. Tågen stannar inte som förr i Mariannelund så därför har stationen annekterats för kulturändamål och något av ett nav i Visit15:s verksamhet.

Tomas Ivarssons ljusskulptur ”Transparens” lyser violett mot det mörkt målade Godsmagasinet. Ett verk som kanske bäst kommer till sin rätt lite senare på kvällen.

Åsa Herrgård har gjort en skulptur som hänger i taket på Godsmagasinet. Det är lite rangligt och ömtåligt gjort av bambu, papper, bivax och plexiglas. Inspirerat av båtflyktingarnas båtar ”Att fly är inte att resa” kallar hon den. Avlång och lite cigarrformad påminner den också om en zeppelinare som tyst flyger iväg över himlen.

Konstnärerna Lisa Jeannin och Rolf Schurmanns ställer ut stora fotografier som är fästa vid ett litet skjul som ligger i din lilla dungen bredvid stationen. De har arbetat utifrån ett par släkthistorier där en fransk medeltida riddare ”Chevalier Jeannin möter ängeln Mikael”. Bilderna är också del av en film som man spelar in i Frankrike. Bilderna som är tagna i Bretagne smälter in i miljön kring dem. Gränserna flyter samman mellan då och nu, Frankrike och Mariannelund.

Konsthall Betel är namnet på en nedlagd kyrka som numera är utställningshall. Konstnärerna som ställer ut är svenska och kinesiska. Många av verken behandlar samtidens politiska händelser framför allt i Kina men också Sverige.

Filmen ”Lycka, en femårsplan” visas i ett litet chockrosa rum som är uppbyggt i konsthallen. Det uppstod för några år sedan prat om att man mätte lycka precis som BNP i olika länder. Danmark låg på nummer ett och Sverige på nummer sju. I filmen kommer en framtidskommission från Kina till Mariannelund och ska ta reda på varför de är lyckligare än kineserna som ligger på plats 112. Arbetet med filmen har varit en blandning av dokumentär och idéer från flera kinesiska konstnärer som är med i filmen. Konstnären Janna Holmstedt och dokumentärfilmaren Karin Wegsjö var de som regisserat och filmat i Kina och Sverige. Det är poetiskt, absurt och tankeväckande.

I entrén finns ett videoverk av den kinesiske konstnären Luo Fei. Han slår på sitt bröst medan han ropar ”Folkrepubliken Kina”. Han inspirerades till detta av händelsen då Ordförande Mao utropade Folkrepubliken Kina på Himmelska Fridens torg 1949. På den tiden var högtalarna lite sämre än idag och det uppstod ett vibrerande ljud. För några år sedan kom konstnären på att det lät ungefär likadant när han slog sig på bröstet medan han ropade. Först gjorde han det som ett skämt men det är inte längre så med en alltmer laddad atmosfär i Kina.

På Betels övervåning har Samuel Sander ställt ut bilder och en installation. Det är trasigt, det är spillror och det är utbrända ruiner. Över detta vakar ett stort svart kors. På golvet ligger en svart diskbänk och en liten blomma tittar fram från all bråten som en liten glimt av hopp.

Visit15 i Mariannelund är ett projekt som påbörjades förra året som Visit14 och i det ingår att konstnärer från Sverige, Norge, Kina och Storbritannien skapar platsspecifika installationer i en skog, en järnvägsstation, en 1700-talsby eller en före detta kyrka. Kinesiska konstnärer har också under en period varit boende för att få arbetsro på den svenska landsbygden. Det är också möten mellan äldre hantverkstraditioner, modern design och samtidskonst.

Konsthall Betel
Karin Wegsjö, Janna Holmstedt, Xue Tao, Luo Fei, Maria Ängqvist Klyvare, Samuel Sander, Janeric Johansson.
30 maj - 15 augusti

Mariannelund Station
Lilla konsthallen: Dan Fröberg, På andra sidan spåret: Tomas Ivarsson, Godsmagasinet: Inger Södergren, Carina Andersson, Åsa Herrgård

14 juni - 15 augusti

Dan Nilsson
Text och bild

 
 

En extremfotograf i Tranås

En hyllning till allt det normala säger Karl Larsson om sina fotografier som visas på Eriksbergs museum i Tranås. När man besöker Tranås så är kanske den bild man får mer representativ för Sverige och svenskarna än vad den bild man får om man besöker Stockholm.
En mängd små bilder. En väldigt stor mängd bilder har han tagit. 17724 stycken för att vara exakt.

– En dokumentation av vardagen, kan man väl säga att det bygger på. En massdokumentation. Det är lite frågeställningar kring hur viktiga bilderna är individuellt kontra det kollektiva och hur vi bygger upp våra liv kring mönster. Vi gör ofta liknande grejer. Vi vill gärna ha mönster. Vi vill gärna äta samma tid, vi vill gärna ha tre mål mat, gå upp en viss tid och gå och lägga oss en viss tid, säger Karl Larsson.

En av bilderna är tagen vid en utsiktsplats i Tranås. Staden glöder och ser stor ut. I förgrunden finns ett högt träd. Förr i tiden har det varit en dansbana där. Det kallas för Höganloft.
– Det är väl också att utforska grejer som inte är centrum. Det är inte Göteborg, Stockholm, Malmö eller London. Det är överallt det händer. Också det tråkiga kan vara kul. Vardagsdramatiken, det man går förbi varje dag, det händer något där. Att kunna vara på en plats lite längre och vara och jobba. Att skapa min känsla, min stämning av en bygd eller en stad, berättar han vidare.

Konstnären i köket på Kultivera konstnärsresidens

Karl Larsson var en av deltagarna i Kultivera konstresidens i Tranås förra sommaren och är nu tillbaka bland annat för att göra den här utställningen.
– Det är mer spår av människor än människor. Det är inte så mycket människor som jag fotograferat. Det är i alla fall inte något som jag tycker är så viktigt för skapa stämningen av Tranås, säger Karl Larsson. Han tycker ändå att det är förhållandevis mycket människor på stadens gator och torg.

Många konstnärer söker sig utanför storstadsregionerna och det är en av fördelarna med konstnärsresidenset i Tranås. Det ger möjligheten för konstnärer från hela världen att för en begränsad tidsperiod att bo och arbeta i en mindre stad.
– Det är väl egentligen svårt för städer som Stockholm, Göteborg, Malmö eller Jönköping att konkurrera med megastäder som Berlin eller London. Det som är exotiskt med Sverige är att det är sådana stora ytor, det är sådana volymer där det är tomt, eller nästan tomt, i jämförelse med megametropolerna.

Vissa bilder har han letat efter motiv som inte är vackra men det finns ändå något som är tilltalande. Det kan vara smutsiga industriområden, bakgårdar och gator. Han har ändå hittat något som är tilltalande. Det kan vara kompositionen eller färgerna. Det kan vara något speciellt med platsen.
– Jag vill gärna skapa en nyfikenhetskedja av att man börjar kolla på saker på ett nytt sätt.

Karl Larsson: Av Tranås För Tranås
Eriksbergs Museum
Storgatan 54, Tranås
17 april – 8 maj 2015

Kultivera kulturresidens
Karl Larssons hemsida

Dan Nilsson

Text och bild